Fonologisk & fonemisk opmærksomhed

Udklip

At det er godt at træne børnenes fonologiske opmærksomhed i forbindelse med den tidlige læseindlæring, det ved vi allerede. Har du styr på, hvad den fonologiske opmærksomhed består af? Eller den fonemiske? Hvorfor det er så godt at træne dem? Hvornår det er godt? Og – ikke mindst – hvordan?

På den svenske blog Språkforskning.se har logopæd Anna Eva Hallin skrevet et supergodt indlæg om en ligeså god amerikansk artikel fra 2008 om fonologisk opmærksomhed. I det følgende sakser jeg fra den svenske artikel.

Hvad er fonologisk opmærksomhed?
Fonologi är läran om språkljuden. Fonologisk medvetenhet är en del av vår språkliga medvetenhet. Språklig medvetenhet innebär att man kan tänka och prata “om” språkets form och samtidigt bortse från språkets mening. Fonologisk medvetenhet är alltså den särskilda medvetenheten om det talade språkets ljudstruktur – t.ex. stavelser och enskilda ljud. Ett annat ord för fonologisk medvetenhet är explicit fonologisk bearbetningsförmåga (…).

All fonologisk medvetenhet är inte på samma nivå eller svårighetsgrad. Mindre avancerad fonologisk medvetenhet är t.ex. att kunna klappa stavelser, att identifiera eller säga ord som rimmar och att sortera ord som börjar på samma ljud. Mer avancerad fonologisk medvetenhet kräver uppmärksamhet på enskilda ljud i orden, det som också kallas för fonemisk medvetenhet.

Fonemisk medvetenhet är med andra ord en underkategori till fonologisk medvetenhet. Fonemisk medvetenhet är alltså medvetenheten om de enskilda språkljuden i språket. Att kunna dela upp ord i språkljud är särskilt viktigt för tidig läs- och skrivinlärning, men varken fonologisk eller fonemisk medvetenhet involverar bokstäver i sig, vilket är viktigt att komma ihåg.

Fonemisk opmærksomhed og læse-/skriveudvikling
Mycket forskning visar att fonologisk medvetenhet är viktigt för läs- och skrivinlärning. Särskilt viktig har fonemisk medvetenhet visat sig vara (…). Barn i förskola och förskoleklass med nedsatt fonologisk förmåga har visat sig ha sämre utveckling av både avkodning (teknisk läsning) och stavning. Schuele & Boudreau (2008) ger ett antal förklaringar:

  • Ett alfabetiskt skriftsystem blir svårt att förstå (överhuvudtaget) om man inte har förstått att ord kan delas upp i ljud (…)
  • När man kan dela upp ord i separata ljud, kan man också få den “alfabetiska insikten” att varje ljud kan represeneras av en bokstav eller en bokstavskombination.
  • Först när barnet har fonemisk medvetenhet och alfabetisk insikt kan det börja tillägna sig ortografisk kunskap – vilka bokstavskombinationer ens språk använder för olika ljud – och börja lära sig att det finns ett system och regler kring hur ljuden representeras i skrift.

Det är alltså fonemisk medvetenhet vi ska satsa på när vi har ett barn som kämpar med läsinlärning och en grund tycks vara bristande fonologisk medvetenhet. Detta kan man t.ex. se genom att alla språkljud inte representeras av minst en bokstav när de skriver. Man behöver alltså inte kunna rimma för att kunna lära sig att läsa! Att endast kämpa på med rim för ett barn i förskoleklass/lågstadieålder är alltså inte rätt nivå av fonologisk medvetenhet att arbeta på – arbete med fonemisk medvetenhet, särskilt syntes (att sätta ihop ljud till ord) och segmentering (att kunna dela upp ord i ljud) är det centrala för att fortsätta utveckla läs- och skrivförmågan!

At træne den fonemiske opmærksomhed – hvad skal man tænke på?
Mycket forskning visar att fonemisk medvetenhet kan förbättras med träning och att detta kan leda till förbättrad ordavkodningsförmåga och stavningsförmåga (…). Schuele & Bodreau (2008) menar att evidensen de har gått igenom visar på följande punkter:

Hvornår og hvor meget?

  • Börja arbetet med fonologisk medvetenhet redan i förskolan, framför allt innan de barn som visar sig har svårt har hamnat för långt efter sina jämnåriga.
  • Fokusera på ljudsyntes och ordsegmentering (särskilt i mitten/slutet av förskoleklass och början av lågstadiet).
  • Kombinera träning i denna typ av uppgifter med bokstäver relativt tidigt i undervisning/behandling för att göra bryggan till stavning och läsning tydligare.

Hvad og i hvilken rækkefølge?

  • “Trappan” ovan kan användas som en guide, men de olika trappstegen ska snarast ses som överlappande: en elev behöver inte nödvändigtvis behärska ett lägre steg för att kunna gå vidare till nästa!
  • För att kunna ta till sig undervisning i hur man avkodar ord (enligt phonics) så måste barnet behärska syntes och segmentering av enstaviga ord självständigt, och ha börjat kunna behärska syntes och segmentering ord som innehåller konsontantkluster.

Hvordan?

  • “Teach, Don’t Test” – fonologisk/fonemisk medvetenhet kräver just medvetenhet. Detta är en utmaning eftersom vi inte kan tvinga ett barn att analysera språk på ljudnivån. Tänk på detta:
    • Förklara (…) för barnet/eleven HUR de ska lösa uppgifter inom fonemisk medvetenhet.
    • Barnet ska gå från att klara uppgifterna med maximalt med stöd till att klara uppgiften självständigt.
  • Lär ut hur man löser uppgifterna i små små SMÅ steg. Till exempel (…):
    • Endast modell (Lyssna på ordet sol. Första ljudet i sol är /s/.)
    • Modell+Stötta (Lyssna på ordet sol. Första ljudet i sol är /s/. Säg första ljudet i sol med mig, /s/.)
    • Modell+stötta+testa (Lyssna på ordet sol. Första ljudet i sol är /s/. Säg första ljudet i sol med mig, /s/. Vad är första ljudet i sol?)
    • Modell+testa (Lyssna på ordet sol. Första ljudet i sol är /s/. Vad är första ljudet i sol?)
  • Stötta barnen på ett strategiskt sätt som stödjer inlärning av just fonologisk medvetenhet
    • Den vuxne behöver hela tiden svara på barnens försök till svar på ett sätt som stöttar på rätt nivå. Detta gäller både rätta och felaktiga svar. Det är t.ex. inte ovanligt att barn har lärt sig ordpar som rimmar utan att för den sakens skulle veta vad ett rim är, och då behöver ytterligare förklaring och stöttning ges.
    • På samma sätt så behöver den vuxne hela tiden hjälpa barnet att fokusera på ljuden i språket, och inte på andra delar (t.ex. om barnet säger att “hund” rimmar med “katt” att säga “lyssna på ljuden i ordet katt – titta på vad min mun gör i slutet av ordet katt” och inte “jo, katt och hund hör ihop för de är båda husdjur, men nu ska vi rimma” – då fokuserar man på innehållet i barnets svar och hjälper inte barnet att dra uppmärksamheten till ljudstrukturen).

I senere blogindlæg vil jeg sakse fra Schuele og Boudreaus artikel, for der er masser af guldkorn i!


Skriv et svar