Allerede, når barnet er 10 måneder gammelt, kan vi med stor sikkerhed afgøre, om han/hun er i risiko for at udvikle sprogvanskeligheder – og det er vel godt at vide?!
I det svenske tidsskrift Barnläkaren fra efteråret 2015 er der en række artikler om logopædi. Bl.a. har logopæderne Carmela Miniscalco og Anette Lohmander skrevet en yderst interessant artikel om, at det er muligt at finde børn med risiko for senere sproglige vanskeligheder allerede ved 10 månedersalderen.
»En svensk långtidsuppföljning av 25 barn med tecken på språkstörning vid 2,5 års ålder visade att språkproblemen fanns kvar flera år efter screeningen på BVC, medan 80 andra barn som då inte var försenade i sin språkutveckling inte heller hade problem senare. Det framgick också att tal- och språkstörning är vanligare hos pojkar än flickor (3:1), att språkstörning förekommer hos ca 6 procent av alla 2,5-åringar och att tillståndet är relativt stabilt särskilt hos barn med mer grav språklig problematik. Vid knappt 8 års ålder hade de tidigt identifierade barnen med språkstörning svårigheter att berätta och att läsa. Dessutom hade flera av dem samtidigt problem med sin uppmärksamhet/koncentration, kontakt och beteende.«
Og videre i artiklen står der:
»Den mest robusta prediktorn för senare svårigheter med tal, språk och kommunikation är om barnet saknar stavelsejoller t ex da, baba, ma, vid 10 månaders ålder och varken låg socioekonomisk status eller flerspråkig miljö påverkar utvecklingen av stavelsejoller (…). Forskning har visat att 95 procent med säkerhet kan identifieras ha stavelsejoller vid 10 månaders ålder och påvisats samband med lägre expressivt ordförråd vid 2,5 -3 års ålder hos barn som saknade jämfört med barn som hade stavelsejoller vid 10 månaders ålder (…).
Har inte barnet stavelsejoller vid 10 månader kan det vara en indikator på kommande svårigheter. Några barn är redan kända inom hälso- och sjukvården, t ex barn med grav hörselnedsättning, neurologisk skada eller sjukdom. Det finns indikationer på att barn som senare diagnostiserats med taldyspraxi, språkstörning eller autism inte hade etablerat stavelsejoller vid 10 månader.
Det förefaller således finnas stora likheter i jollerutvecklingen hos olika grupper av barn som löper risk att få svårigheter med tal, språk eller kommunikation. Om de kan upptäckas tidigare ges möjlighet till tidig intervention vilket är en central ambition inom både barnhälsovård och barnlogopedi. Valida variabler i joller kan observeras med god reliabilitet (…).«
Den svenske artikel refererer til en engelsk artikel fra sidste år, hvor man i indledningen kan læse følgende:
»Several studies have identified early markers of successful progress in speech and language (…), and they imply that analysing the presence of canonical babbling (CB) and early consonant articulation make it possible to predict later speech production. More recent studies support correlations between prelinguistic utterances and later speech and language (…). Most children (93%) start CB before the age of 10 months, and it has been proved to be a robust factor, even when they are exposed to a multilingual environment or to risk factors, such as prematurity or low socio-economic status (…). Oller et al. (…) suggested that late onset of babbling may be a predictor of later developmental disabilities, including difficulties in speech and language. This has primarily been confirmed in children with profound hearing difficulties (…). The authors showed that the age when CB started predicted verbal skills at 30 months in both children with impaired and normal hearing. The study also found two early predictors of articulation skills at 36 months in both groups of children. These were the proportion of utterances that comprised CB at 10–12 months and the limited use of CB syllables at 14–16 months.
In addition to the onset of CB, the frequency and type ofconsonants (contoids) in babbling have been shown to besignificant for later speech and language skills.«
Miniscalco C & Anette Lohmander A (2015): Tidig upptäckt av barn med tal-, språk- och kommunikationssvårigheter möjliggör tidig intervention; Barnläkaren 5(15): 16-17
Lieberman M & Lohmander A (2014): Observation is a valid way of assessing common variables in typical babbling and identifies infants who need further support; Acta Paediatrica, 103: 1251-1257